Språk

Språk är något som kan definieras som kommunikation. Språket kan både talas, skrivas, läsas, observeras, lyssnas på, kännas och tänkas. Människan utvecklade språket som ett verktyg att kommunicera. Det är även språket som skiljer människan från alla andra arter. Det lilla barnet föds med en förmåga att obehindrat konstruera ett språk genom ett omedvetet absorberande av det språk de upplever i sin omgivning. Barnet föds med en språknebulosa som möjliggör det för barnet att urskilja det mänskliga språket från alla andra ljud. För att ett barn ska kunna tala så måste det få uppleva och höra talat språk. Barnet tar in språket som en helhet och Montessori jämför processen med att ta en bild med en kamera. Framkallning och fixeringen sker sedan i mörker och först efteråt kan den färdiga bilden visas.

Språket kan delas in i två olika språkmekanismer. Det auditiva och det motoriska. Det auditiva består av örat och hörselorganet och det är det som tar emot ljudet medan munnen och talapparaten är det som skapar ljudet. Språkutvecklingen startar med att barnet hör språket och detta sker redan när fostret ligger i magen och hör mammans och andra bekantas röster utifrån. Från 4 månaders ålder kan barnet också börja se språket genom att observera vår mun samtidigt som den talar. Vid 6 månader kan barnet uttala enkla stavelser bestående av konsonant-vokalkedjor som ma-ma, pa-pa, da-da och som vi kallar joller. Språkutvecklingen sker explosionsartat. De första ord som barnet lär sig runt 1-årsåldern är, enligt Montessori, substantiv. Vid 2 ½ års ålder kommer barnet in i en ny period i sin språkutveckling då det lär sig många nya ord och nya begrepp. Det börjar bygga meningar och ger uttryck för sina tankar. I den här åldern är det även enkelt för barnet att ta till sig fler språk. När barnet är mellan 5-6 år så befinner sig barnet fortfarande i en känslig period för språk, vilket innebär att det lär sig lättare samtidigt som det förfinar sina tidigare språkkunskaper.

Språkarbetet ska väcka barnets intresse och nyfikenhet i samband med den känsliga perioden för språk som barnet befinner sig i när det är mellan 3-6 år gammalt. Då har barnet möjlighet att ta det till sig och förkroppsliga kunskapen genom att kommunicera med andra.

Maria Montessori ansåg att barn tidigt var intresserade av att forma egna bokstäver än att läsa vad andra hade skrivit. För att kunna skriva krävs det att barnet har vissa motoriska färdigheter medan det vid läsning kräver högre intellektuell mognad. Montessori försökte under sina observationer att bena ut varje rörelse istället för att se rörelserna som en helhet. Hon utvecklade istället rörelserna separat och hittade fyra moment som är viktiga och har betydelse för att handen ska kunna skriva, penngreppet, den lätta handen, skrivriktningen och handledens rörlighet.

För att kunna läsa måste man veta hur varje bokstav låter och hur den ska ljudas. För att få någon egentligen glädje av sin läsning krävs ”total reading”, djupare läsförståelse, vilket innebär att barnet förstår innebörden i det den läser.

Montessorimetodens läs- och skrivprogram är baserat på hur de olika bokstäverna låter, dvs fonetik. Maria Montessori förespråkade en metod som kallas ljudningsteknik som är grammatiskt skrivande och läsande. Det är viktigt att komma ihåg att det är barnet självt som lär sig att läsa. Vår roll som montessorilärare är att förse barnet med olika språkstimulerande materiel. För att läsa krävs också ett gott självförtroende hos barnet och motivation.

Barnet måste också ha frihet att tala i den förberedda miljön och läraren har en viktig roll då den behöver ta sig tid till att lyssna på barnets funderingar. Samlingar är en möjlighet för barnen att prata öppet och fritt inför sina kamrater och inför läraren. Där får barnet både en möjlighet att prata fritt men också vänta på sin tur och lyssna på andra. Montessorimaterielen förereder indirekt barnet för skrivning och läsning genom att den tränar läsriktningen från vänster till höger. Materielen övar även upp öga- handkoordinationen samt barnets koncentration och fin- och grovmotoriken. Att lyssna på sagor regelbundet motiverar också barnet. Det finns också många olika språklekar som läraren kan göra med barnen för att berika barnets ordförråd.

Maria Montessori menade att en montessoriförskola bör ha en liten bokhörna där barnen i lugn och ro kan läsa. Det bör finnas olika typer av böcker som matchar barnens behov. Det är viktigt att regelbundet byta ut böckerna i bokhyllan.

Det första steget när barnet börjar intressera sig för bokstäver och ord är sandpappersbokstäverna. Med hjälp av dessa får barnet ett muskelminne av hur bokstäverna är formade. Parallellt med arbetet med sandpappersbokstäverna kan barnet ta fram ritramarna. Ritramarna är en viktig övning där barnet lär sig kontrollera handens rörelser. När barnet vet hur man ljudar flertalet bokstäver i alfabetet kan man övergå till det rörliga alfabetet där barnet lär sig att bygga ord.

Den första läsmaterielen som barnet kommer i kontakt med är den rosa läsmaterielen som är svårighetsgraderad och där alla ord är ljudenliga, alltså de stavas som det låter. Övningarna i början är mer konkreta och övergår sedan till mer abstrakta. När barnet arbetat genom den rosa materielen övergår det till den blåa som är uppbyggd på samma sätt men där det är ord med kort vokal. Efter den blåa materielen presenteras barnet för den gröna språkmaterielen. I den gröna materielen finns det ljudstridigt stavade ord. Alla ljudstridigheter hålls isär och presenteras var för sig i form av olika askar som var och en presenterar en ljudstridighet. I den gröna materielen är ljudstridigheten markerad med rött för att göra barnet uppmärksamt. Annars följer den gröna materielen i stort sett samma upplägg som den rosa och den blåa språkmaterielen. Parallellt med att barnet arbetar med den blåa och gröna materielen introduceras barnet för grammatikövningar som tillsammans med kulturmaterielen blir en förstärkt läsmateriel. Den bästa åldern för att börja studera grammatik är mellan fem och sju år för det är då barnen fortfarande befinner sig i den känsliga perioden för språkinlärning, för rörelse, ordning och detaljer och att lära sig nya ord. De har en utvecklad föreställningsförmåga och ett stort behov av att vara aktiva och göra saker med sina händer. Grammatiken introduceras genom lekar, substantivleken, adjektivleken, verbleken, osv. På så sätt tillfredsställs barnets behov av att lära genom rörelse och aktivitet Grammatikövningarna utgår från en bondgård där föremålen är djuren på bondgården och det är utifrån dessa djur som barnet bygger upp meningar. Färgkodningen hjälper det indirekt att klassificera ord i olika ordklasser.