Praktiska Livet
Praktiska Livet är övningar där barnet får träna sig i det verkliga livet. De är till för att lära barnet färdigheter för livet. Det är vardagsövningar som krävs för att barnet ska utvecklas till en vuxen människa. Det är dessa övningar som barnet möter först när det börjar i montessoriförskolan. Övningarna är verkliga och fyller ett syfte och en funktion, allt för att få barnet att förstå hur världen fungerar. Övningarna speglar den kultur som barnet lever i och vad vi alla gör i vardagen, t ex knäpper knappar i jackan, borstar håret, dukar, torkar av bordet, tvättar, hälsar artigt på varandra, etc för att känna en samhörighet med sin omgivning. Övningarna är lätta för barnet att förstå och utföra. Man kan säga att de är en bro mellan förskolan och hemmet och därför underlättar de barnets anpassning till förskolan. För att göra barnet bekant med andra kulturer och lära det respektera alla människor, varierar man då och då materielen. Genom övningarna introduceras barnet i arbetscykeln och det lär sig att korrigera sitt eget arbete med hjälp av felkontrollen. Målet med övningarna är att barnet med tiden ska bli normaliserat.
Montessori delade in alla övningar i fyra olika grupper. Dessa övningar ligger till grund för allt vidare arbete inom montessoripedagogiken:
Grupp 1: Övningar som utvecklar motorik och koordination.
Grupp 2: Övningar som främjar barnets omsorg om sig själv.
Grupp 3: Övningar som främjar barnets omsorg om miljön.
Grupp 4: Övningar som utvecklar grace och social kompetens.
Det finns också två fristående övningar utöver de fyra ovanstående grupperna. De övningarna är Att gå på linjen och Tysta leken. Båda övningarna är mycket viktiga inom montessoripedagogiken. I Att gå på linjen tränas främst balansen. Dessutom utvecklas barnets koncentration, koordination av rörelser och kroppsuppfattning. Genom Tysta leken lär sig barnet att kontrollera sin viljestyrka och sina rörelser. Dessutom utvecklas hörseln, kapacitet för lydnad och barnets andliga medvetande. Indirekt förbereds också barnets språkutveckling genom att det lyssnar efter och identifierar ljud.
Det finns både ett direkt och ett indirekt syfte med övningarna.
Det direkta syftet med övningarna är att lära barnet hur man gör de aktuella övningarna, exempelvis sopa, vika en tröja, ställa in sin stol med mera. Barnet får lära sig de rörelser som behövs för att utföra aktiviteteten. Alla dessa övningar har som mål att göra barnet oberoende och självständigt.
De indirekta syftena handlar om att barnet ska förbereda sig för senare intellektuellt arbete, bland annat genom att utveckla oberoende, utveckla sin koncentration, utveckla sin kreativitet och andlighet, erhålla motoriska och sociala färdigheter, utveckla sitt intellekt och sin känsla för ordning och självkontroll. Övningarna i Praktiska Livet spelar en stor roll i hela barnets utveckling och förbereder barnet för livet och för senare intellektuella arbeten, till exempel matematik, språk, kultur, musik, naturvetenskap och konst.
Barnet blir mycket tidigt intresserat av våra vardagliga sysslor och rutiner och de vill så mycket som möjligt efterlikna oss vuxna. De studerar våra rörelser i detalj och vill därefter pröva att göra samma sak. Barnet drivs av inre mål och upprepar samma övning till dess att deras inre behov är helt tillfredsställt. Till skillnad mot oss vuxna som har själva slutprodukten som mål så är resultatet inte intressant för barnet. Det viktiga är den process som till slut leder fram till resultatet och barnet vill gärna bli beundrat för vad det gjort. Barnet vill göra alla steg på samma gång så att det bildar en helhet. Tvärtemot vuxna så vill barnet inte ha någon onödig hjälp, vilket ofta bidrar till att alla sysslor tar mycket längre tid. ”Hjälp mig att göra det själv”, är något som väl stämmer in på barnet.
Precis som vuxna så vill barn känna sig viktiga och göra meningsfulla aktiviteter. I Maria Montessoris många observationer i den fria leken fann hon att barnen hade som roligast när de lekte lekar som på något sätt var utvecklande för dem, där de tränade upp förmågor som underlättade för dem att klara sig själva och därmed bli mer självständiga och förberedda inför vuxenlivet. Montessori valde därför att använda begreppet arbete om dessa aktiviteter istället för lek eftersom det handlar om meningsfulla aktiviteter som kräver koncentrerade ansträngningar av barnen. Dessutom är det ett mycket viktigt arbete barnen utför, nämligen att bygga upp sig själva. Det är viktigt att barnet uppmuntras till rörelse eftersom hela barnets utveckling kommer att påverkas av det. Övningar i det Praktiska Livet tillfredsställer ett inre biologiskt behov hos barnet. Maria Montessori menade att barnet har en känslig period som pågår fram till dess att barnet är 6 år. Under denna period vill barnet förfina och samordna sina rörelser och manipulera. Att manipulera är något som följer med genom hela Maria Montessoris arbete, att genom handens arbete förkroppsliga sin kunskap. Montessori kallade barnets hand för intelligensens verktyg eftersom det är genom egen handling som barnet lär sig. När barnet kan styra sina händer och dess rörelser med sin egen vilja kan det utveckla sin intelligens. Montessori förstod även att barnet ville göra övningarna flera gånger för att bli perfekt. Därför ansåg hon att det var viktigt att låta barnet arbeta i sin takt utan att bli stört av yttre omständigheter. När barnet får möjlighet att vårda och sköta om sig själv och miljön så känner barnet en tillfredsställelse vilket i sin tur ger barnet energi för att förbereda sig för svårare intellektuellt arbete.
För att tillfredsställa dessa behov så tog Maria Montessori fram övningar i vardagslivet. Hon menade att Praktiska Livet är barnets bästa gymnastik och den förberedda miljön är barnets gymnastiksal.
Maria Montessori menade att lärarens roll i en montessoriförskola främst är att förbereda miljön. Hon ska erbjuda barnen en lugn, säker, vacker och stimulerande miljö både ute och inne. Den ska vara rik på sådant som intresserar och motiverar barnen till att aktivera sig. Allt är anpassat efter barnens storlek, vilket är viktig för att de ska kunna utveckla sin självständighet. Miljön ska ge barnen rörelsefrihet utan att inbjuda till spring. Det ska finnas plats att utföra övningarna på bord eller på golvet, individuellt eller i grupp. I alla Montessoriförskolor finns det ett område eller rum i rummet där det finns övningar i Praktiska Livet som kan vara olika hällövningar, putsövningar, klädramar med mera. Varje förskola har sina egna aktiviteter, dock finns det viss skillnad i materielen på de olika förskolorna beroende på vilka barn som finns där men även vilka vuxna som arbetar där. Viss skillnad kan också finnas beroende på kulturella rutiner och seder. Materielen, som ska finnas i lagom mängd, finns alltid tillgänglig för barnen så att de själva kan välja en aktivitet efter sina egna behov. Om materielen står för trångt på hyllorna försvårar det barnens förmåga att välja, vilket leder till okoncentration och rastlöshet hos dem. Att övningarna är på riktigt och inte på låtsas är också viktigt så att barnen ska kunna omsätta sin kunskap i det verkliga livet och utveckla en förståelse för sin kultur. Materielen ska vara hel, ren och komplett och det bör bara finnas en uppsättning av varje materiel för att barnen ska träna på att vänta på sin tur. Materielen fokuserar på en sak i taget så att barnen inte ska tappa fokus på det verkliga syftet. Materielen ska ha en bestämd plats för att skapa en inre ordning för barnet. Den enklaste materielen är placerad till vänster på hyllan och de nästkommande svårare övningarna följer mot höger. Den yttre ordningen i miljön utvecklar barnets inre ordning, intelligensen och det logiska tänkandet. Allt som tillhör en övning ska samlas i en korg eller på en bricka så att barnen kan ta fram den utan att själva behöva leta upp sakerna. Det är också bra om den materiel som tillhör övningen är färgkodad för att barnen enklare ska kunna återställa ordningen efter att de arbetat med en övning. I varje övning ska det finnas en inbyggd felkontroll för att barnen själva ska kunna avgöra hur bra de klarar övningen, vilket leder till en bättre självuppfattning och en god självkänsla.
Genom att bara ha ett exemplar av varje materiel motverkar man tävling och konkurrens. Man lär barnen att vänta på sin tur som leder till att visa respekt för andra och också för sitt eget arbete. Eftersom barngruppen är åldersblandad kan de barn som är äldre hjälpa de yngre, vilket både är utvecklande för dem socialt och kognitivt.
Det är viktigt att komma ihåg att dessa aktiviteter inte ska styra undervisningen. Det är bara övningar som ska leda fram till att barnen kan använda sina färdigheter i den verkliga miljön, så som att torka bordet efter maten, sopa om någon har spillt, vattna blommorna vid behov med mera. Om barnen sedan får möjlighet att använda sina färdigheter i riktiga situationer så kommer de känna att de har ansvar för miljön omkring sig och på det sättet utveckla en respekt för sig själva och för andra.
Lärarens uppgift är också att observera barnen för att kunna möta dem efter just deras behov, i övrigt så ska läraren hålla sig i bakgrunden och bara ingripa om det är absolut nödvändigt. Innan läraren bjuder in barnet till en presentation ska hon ha sett till att materielen är hel, ren och komplett och står på sin rätta plats i hyllan. Hon ska även ha förberett sig själv genom att träna på materielen för att göra en så perfekt presentation som möjligt. Sedan tar hon/han barnet till hyllan, visar materielen och talar om vad den heter. Hon erbjuder barnet att välja en arbetsplats, visar hur det ska hålla och bära materielen och ber barnet att ta med den till den utvalda platsen. Läraren lyfter försiktigt ut stolen och sätter sig bredvid barnet på barnets dominanta sida. Hon placerar materielen framför barnet, presenterar den genomtänkt, under största möjliga tystnad och med tydliga samt långsamma harmoniska rörelser så att barnet hinner se och återskapa rörelserna när det senare gör övningen på egen hand. Detta är viktigt att fokus ligger på rörelserna och inte på orden. När presentationen är klar erbjuds barnet att göra övningen. När barnet har gjort övningen frågar läraren barnet om det vill fortsätta att arbeta med den. Därefter förklarar hon att barnet kan hämta materielen på hyllan när som helst och arbeta med den på egen hand. Om barnet inte vill pröva eller om barnet inte har uppfattat övningen rätt avslutar pedagogen övningen och berättar för barnet att de ska göra övningen igen vid ett annat tillfälle. Hon visar hur barnet ska ställa tillbaka materielen i hyllan och förklarar att den alltid ska stå på samma plats så att också de andra barnen kan använda den. Barnet ska fritt få välja sina aktiviteter när det en gång har blivit presenterat för dem.
Miljön ska ge barnen tid och utrymme att undersöka, repetera och skapa sig en förståelse i sin egen takt. Läraren ska organisera arbetet så att barnen får ett sammanhängande arbetspass på 2,5-3 timmar, vilket är en förutsättning för att de ska kunna utveckla sin koncentrationsförmåga. När barnet sedan själv kan välja materiel och finna sin koncentration genom att intellektet och rörelserna arbeta tillsammans så har barnet normaliserats. Då känner barnet en kärlek till sin omgivning och miljö, samtidigt som det har en förståelse för att allt och alla har en mening här i livet.